I maj separerade jag och maken
efter ett halvt liv tillsammans.
Jag flyttade in i en liten trea
med yngste sonen och dottern.
Helt övertygad om att jag ville leva
ensam och bygga upp mitt
eget liv - utan man.
Sen lärde jag känna min granne,
Herr Bennemann.
Han hade byggt en hög mur omkring sig
och levde sedan länge ensam.
och levde sedan länge ensam.
Eftersom det var sommar och jag vistades mycket
utomhus möttes vi ofta utanför huset och
pratade med varann.
utomhus möttes vi ofta utanför huset och
pratade med varann.
Jag började fixa och dona kring huset
och Herr Bennemann hjälpte mig.
Vi märkte att vi kom bra överens, hade samma
och Herr Bennemann hjälpte mig.
Vi märkte att vi kom bra överens, hade samma
humor och inställning till livet.
En vänskap, mer ville jag inte ha.
En vänskap, mer ville jag inte ha.
Jag skulle minsann inte kasta mig över
den första bästa mannen jag mötte.
den första bästa mannen jag mötte.
Herr Bennemann var en lite äldre, vänlig,
varmhjärtad och mycket hjälpsam man.
Vi skrattade otroligt mycket tillsammans
och jag tänkte för mig själv...
varmhjärtad och mycket hjälpsam man.
Vi skrattade otroligt mycket tillsammans
och jag tänkte för mig själv...
Varför kan man egentligen inte välja den
första bästa mannen man träffar?
Vill jag hellre ha den sista och sämsta?
första bästa mannen man träffar?
Vill jag hellre ha den sista och sämsta?
Nu är det dags att stänga en dörr,
innan jag kan öppna en ny.
Idag var jag hos advokaten och tog ut skilsmässan.
Jag startar nu en ny blogg om mitt nya liv och
mina vardagliga äventyr med Herr Bennemann.
Välkomna!
Kram
Elle