måndag 20 januari 2014

Han är klyftig han!

Även fast vi inte har snö...ännu...har det inte
blivit mycket utomhusaktiviteter under vintern.
Antingen är det för regnigt eller...ok, jag
fryser väldigt lätt.

Men förra söndagen blev det en tur till
en bergtopp där militären tidigare
hade sina radar.
Nu är allt borttaget och hit kommer
istället de som vill njuta av utsikten...


Herr Bennemann arbetade tidigare som kock
inom militären och kan berätta hur det var "förr".
Yngste sonen lyssnar alltid intresserat
och bryr sig inte om att besöket dit
är förbundet med en promenad.

Vi hade även packat ner lite plockmat
i en ryggsäck - som belöning.

Strax innan vi kom upp till toppen
börjar Herr Bennemann att rota lite
i sin högra jackficka.
Eftersom han var lite hostig förväntade
jag mig en hosttablett eller liknande.
Istället drar han fram en tomatklyfta (!!)
och undrar om vi vill äta en?
Jag och den äldre sonen glodde
lite dumt och sen ville sonen vara
rolig, men hann inte ens säga färdigt

Ja, om du har lite salt med!

...förrän Herr Bennemann ur den vänstra
jackfickan drog fram ett saltkar...


Nu vred vi oss av skratt,
för vem släpar med sig tomatklyftor
och saltkar i jackfickorna
under en promenad?
Ja, förutom Herr Benneman.

Men gott var det!

Kram
Elle

måndag 6 januari 2014

Söndagspromenad

Just nu verkar det som om vintern
inte vill komma alls.
Vilket egentligen inte stör mig,
eftersom sol och värme defintivt är att föredra.
Problemet är att just solen numera är en
bristvara.
Det är mest mulet och regnigt.

Därför glädjer man sig över en stunds
solsken en söndageftermiddag.

Herr Bennemann och jag
körde till en närliggande by
för att se lite nytt.
För mig iallafall, för Herr Bennemann
verkar ha varit nästan överallt
häromkring.
Det visade sig att hans pappa jobbat
i denna by och halva släkten
hade bott där...typ.

Visst kan det vara taget i mars eller april?

Under promenaden passerade vi en hel del gamla hus.
Här finns det gott om gamla 
korsvikeshus som delvis kläs i skiffer,
för att skydda huset mot väder och vind.
Det är lätt att se vad som är "vädersidan".


Det här huset verkade dessutom vara obebott.
Jag fick för mig att det ropade mitt namn...

Kolla in den gamla mossbetäckta muren
och den fina grinden.
Det är bara rosorna som fattas.
För att inte tala om massor av
hortensior
inramade av en liten häck av
buxbom.


Man kan nästan höra hur det gnisslar
när man öppnar den....

Nu kliar det i fingrarna igen.
Att en dag ha turen att äga
ett gammalt korsvirkeshus är en dröm.

Här ska tamejtusan spelas lotto!
Chansen att i dra hem en full pott
 i lotto är 1:140 miljoner.
Klart att det är jag som drar hem
det hela och till sommaren
vinkar glatt bakom grinden.

Det sista man ska ge upp
är hoppet.

Hej hopp!
Ha en fin vecka!
Kram 
Elle


onsdag 1 januari 2014

Luftat hjärnan lite

Eftersom det var fint och soligt under
sista dagen i 2013,
beslöt jag mig för att ta en
promenad för att lufta hjärnan lite.
Herr Bennemann kom naturligtvis med.



Visst är det underbart grönt fortfarande.
Men trots grönt gräs, solsken och badkar,
var det inget badväder direkt.

En kall vind drog över kullarna och
mössa och sjal var mer än nödvändigt.
Tänk vad "skenet" kan bedra. 


Mina barn, inklusive en flickvän, kom och
avnjöt en middag, som Herr Bennemann hade
lagat. Han kan inte bara baka.
*ler*
Har jag nämnt att han jobbat
som bagare OCH kock...?
Numera tillbringar han mer tid
i mitt kök än jag själv.
Fy vad bortskämd jag blivit!!


Efter maten försvann barnen i olika riktningar
och vi satt och väntade in tolvslaget
genom att skicka hälsningar till släkt och goda vänner
och sitta och pysa i soffan.

Lite av bitterheten och hopplösheten jag känt
de senaste dagarna pustade vinden ut ur mig
under promenaden.

Ny är det dags att ta nya tag!
2014 ska tamejtusan bli bra.
Punkt.


God fortsättning 
önskar
Elle & Herr Bennemann

Ja, det VAR kallt!!! ;-)