fredag 18 oktober 2013

Höstlov

Häromveckan fick vi ett erbjudande av 
Herr Bennemanns dotter att komma och 
plocka äpplen bakom huset hon bor i.
Massor av olika äppelsorter hade vi att
välja mellan och det blev flera fulla
korgar som fick följa med hem.



Vi hittade även lite plommon.
Sen blev det äppelkompott, äppelmos
och plommonmarmelad av hela köret.


Son nr. 2 - som inte äter plommon - var just
här och hämtade ännu ett glas marmelad.
 Det smakade tydligen...


Nu har vi höstlov och väskorna är packade.
Jag och barnen drar söderut och jag
hoppas kunna koppla av lite.

Herr Bennemann stannar sorgset
kvar hemma...
Vem vet kanske han har möjlighet 
att ta semester och komma efter.


Om inläggen inte regnar tätt,
vet ni nu varför.

Kramar
Elle

onsdag 16 oktober 2013

En kväll i Köln

 Nu när hösten tagit över kan man knappt
föreställa sig att vi bara för ett par veckor sen
upplevde den sista varma sommardagen
i Köln.

En eftermiddag, när jag undantagsvis hade
 barnfritt, beslöt vi oss för att ta en tur
 till Köln och bara strosa omkring.
Jag har nu tillbringat halva mitt liv
 i Tyskland, men aldrig lyckats ta mig
upp till utskikstornet i Kölns domkyrka. 
Nu var det dags.

Kölner Dom - Kölns domkyrka

Jag tror att det var 533 trappsteg  upp till tornet.
Det kändes som om de glömt ett par nollor.
Efter att ha bestigit typ 57 400 av trappstegen
var jag tvungen att flämtande stanna till och
kippa efter luft beundra utsikten lite.

Lägg märkte till hur slitna trappstegen är

Herr Bennemann, som jag ständigt ger
kommentarer (om rullstolar och hörapparater)
pga att han är äldre än jag, lutade sig lite 
käckt mot väggen och undrade:
"Ska vi ta en liten paus...?"
Jag vet att han bet sig i tungan för att
inte skratta, när jag stod fem trappsteg
under honom och flämtade.
Själv hade han nog inte ens ökad puls.

Innuti tornet

Till slut kom vi dock upp till tornet
och det var värt mödan.
Att se ut över Köln var en
fantastisk känsla.


Människorna nedanför var
som myror.


Jag var helt hänförd och därför glömde jag
det viktigaste - att ta ett bevisfoto.
Blir väl till att ta och släpa sig upp igen
nästa sommar....

Kram
Elle




måndag 14 oktober 2013

Nytt liv - ny blogg!

I maj separerade jag och maken
 efter ett halvt liv  tillsammans.

Jag flyttade in i en liten trea
 med yngste sonen och dottern.
Helt övertygad om att jag ville leva
 ensam och bygga upp mitt
 eget liv - utan man.

Sen lärde jag känna min granne,
Herr Bennemann.
Han hade byggt en hög mur omkring sig
 och levde sedan länge ensam.


Eftersom det var sommar och jag vistades mycket
utomhus möttes vi ofta utanför huset och
pratade med varann.
Jag började fixa och dona kring huset
och Herr Bennemann hjälpte mig.
Vi märkte att vi kom bra överens, hade samma
humor och inställning till livet.

 En vänskap, mer ville jag inte ha.

Jag skulle minsann inte kasta mig över
den första bästa mannen jag mötte.

Herr Bennemann var en lite äldre, vänlig,
 varmhjärtad och mycket hjälpsam man.
 Vi skrattade otroligt mycket tillsammans
och jag tänkte för mig själv...

Varför kan man egentligen inte välja den 
första bästa mannen man träffar?
Vill jag hellre ha den sista och sämsta?


Nu är det dags att stänga en dörr,
innan jag kan öppna en ny.
Idag var jag hos advokaten och tog ut skilsmässan.

Jag startar nu en ny blogg om mitt nya liv och 
mina vardagliga äventyr med Herr Bennemann.
Välkomna!

Kram
Elle